(Från: 2011-02-21) Den gångna veckan har jag befunnit mig i Skåne för möten med Försäkringskassan, kunder och Martina samt Mårten. Med anledning av ett motorhaveri fick jag dock påbörja veckan med att sitta standby på Bromma för att till slut flyga till Halmstad och ta mig vidare söderut därifrån. Eftersom Martina och Mårten har vuxit ur sin boning på Slagthuset i Malmö sitter de nu i ett större kontor där även jag fick plats. Jag spenderade dock mest tid i konferenslokalerna med några av våra trevliga kunder. Därutöver hade jag möten med Försäkringskassan i Kristianstad och Helsingborg samt kommunen i Lund. Mötena rörde ett omprövningsärende och en nyansökan om assistansersättning vilka gick bra och jag ser fram emot utgången av dem.

Under den gångna veckan har jag även lämnat synpunkter på ett förslag till beslut om assistansersättning i ett ärende mer norrut i landet. Förutom att Försäkringskassan hade gjort för snåla ”skälighetsbedömningar” i delar av de grundläggande behoven ansåg myndigheten ej att personens hjälpbehov kring måltiderna var ett grundläggande behov. Vid jämförelse med omständigheterna i målet som jag har skrivit om i föregående inlägg är det min uppfattning att hjälpbehovet är detsamma om inte ännu större i det ärende som jag har lämnat synpunkter i. Den fiktiva personen Kalle har bland annat en hjärnsynskada vilket gör att han har tunnelseende. Därutöver varierar synen vilket innebär att han exempelvis kan se ett glas framför sig på bordet men nästa sekund kan detta vara borta. Detta gäller naturligtvis även maten. Med anledning av hans synskada försvinner maten och glaset emellanåt vilket innebär att den person som sitter bredvid (någon finns alltid vid hans sida) honom får hjälpa till med att lokalisera maten eller glaset. Eftersom han letar (för skeden fram och tillbaka) hamnar ofta mat sidan om tallriken och då får närvarande person lägga upp maten på tallriken igen. Med anledning av den dåliga synen så märker han inte hur mycket mat som kommer på skeden. Detta i kombination med att han har dålig känsla för hur mycket som stoppas in i munnen gör att han lätt försöker svälja för mycket mat. Den som sitter bredvid honom får härav se till att han för rätt mängd mat till munnen. Annars riskerar han att sätta i halsen. Angivna omständigheter är enligt min mening av sådant personligt och integritetskänsligt slag som bör beaktas vid bedömningen av hans behov av stöd för att tillgodose de grundläggande behoven.

Att den nuvarande tolkningen av det grundläggande behovet ”måltider” bör förändras har klargjorts sedan tidigare. Att detta ska åstadkommas genom en lagändring anser Eva Olofsson, Vänsterpartiet, i en interpellationsdebatt (http://www.presskontakt.se/pressreleaser/visa/pressrelease/336312/lagandring-kravs-for/D229796E-D0E8-01D4-BB55-D3EB10CFEAC1). Som ni förstår ser jag med spänning fram emot Försäkringskassans ställningstagande i ärendet och jag kommer att uppdatera er när beslut meddelas.

Vänliga hälsningar,

Christian Ljunge
Jurist
christian@nordstromassistans.se
08-599 009 48